Idag åt vi lunch vid den underbara restaurangen vid Erinvale. Först hade vi trädgårdsjobbat med uppbindning av vilt växande bougainvilla till husväggen under ett par timmar. Hungern blev dock svår vid lunchtid så vi begav oss till nämnda restaurang. Där åt vi för tre år sedan när husköpet var klart med mäklare Duncan och där hade vi en mycket trevlig lunch med Jan Johanssons och vänner från Halmstad vid det första svenskbesöket för två år sedan och därefter har vi ej varit där ( det finns så MÅNGA bra restauranger ). Så nu ville vi dit. Ni ser hur lyckliga vi är att åter vara där. Med 25 gradig värme , underbar lunch och faktiskt ett gott rosevin samt en vacker och trevlig hustru. Kan livet vara bättee än så undrar två lyckliga SA bor. Livet är bra. Dessutom vill vi testa nya kameran.     

         Vi har köpt ny kamera! För en gångs skull inte fort och fel. Nu har vi gjort en ordentlig marknadsundersökning inkluderande Pricerunner och Pär. Vi skickar med två nytagna foton, ett visar en skön dam i rosenmundering i den afrikanska natten, den andra zoomar 10 ggr och vips ser vi en mogen kvinna med skrattrynkor. Så det kan bli!

 Idag var det Misegolf för oss fyra på vår favoritbana Clovelly vid Fishhooek. En underbart vacker bana med fin fairway och mycket grön. I mitt tycke den bästa banan här nere i närområdet dvs runt Cape o Somerseth. Här inspel upp till det magnifika klubbhuset.     Efter det lunch på Harbours House i Kalk Bay, 10 min från golfbanan. En restaurang 5 m från vattnet som brukar trakteras av andra personer från Halmstad som Per Gessle o dylika.

Fin fisk och skaldjursrestaurang. Nere i hamnen säljer man fisk på ett något annorlunda vis än som man gör på Lisa Elmqvist i Östermalmshallen. Men jag lovar fisken är mycket mer färsk här. Så tycker inte bara vi utan även alla sälar som gärna trakterar fisken vid båtarna.   

Så här glad är man på kvällen den dagen det var varmt. Poolen är då ca 30 grader o samma i luften. Lite tuffare under dagen. Olav o jag var uppe i Stellenbosch och spelade seniorgolf. Jag gick med en man från Rhodesia som stack därifrån 1986 samt en tyska o en sydafrikan. Skojiga och intressanta diskussioner, men temperaturen var ca 41 grader så det gällde att dricka vatten. Men det gick bra. Efter det var Ola o jag på min vanliga måndagslunch på Ernie Els Big Easy i Stellenbosch för en specialhamburgare med Pinotage därtill. Gott vill jag lova.

Lisa o Tove var under tiden hemma och gjorde läxan till onsdagens Afrikaanlektion i värmen men pool och rose kylde dem behagligt, tror jag.

Framåt kvällen gav sig våra goda och kära vänner Stefan och Tommy hem till Sverige efter det att de nästan till fullo fixat sitt fina hus. Men Tommy är nog tillbaka i april igen. Han är biten av den afrikanska insekten ( som så många andra ).

Men som sagt på kvällen skönt med svalkande bad. Eller hur????  

  I fredags var det dags för den årliga Starlight Classics på underbara Vergelegen. Ca 6000 människor samlades vid 17 30 tiden i 25 gradig för pick nick. Vi var där, ett tiotal vänner för att först avnjuta mat och vin. 19 30 började konserten. Det var  i år i FIFA World Cups tecken. Detta landet med sina stora utmaningar, behöver en sak som Fotbolls VM då SA visas för hela världen-. Alla här är mycket stolta över att SA får stå värd för detta arrangemang. Konserten var underbar med bla 20 tenore som gjorde underbara nummer i den milda kvällen. Jag försöktem med mindre framgång, ge ljud i hornet. Detta horn kommer ni att se på alla matcher här nere, så jag tränar på.   Framåt kvällen tände vi ljus och njöt av den utsökt sammansatta konserten med duktiga SA artister. I täten var Cape Philarmonic Orcestra men även ett säckpipeband fanns med. Vidare en underbar violonist som spelade Vivaldi så vi nästan grät. Detta toppades med en inhemsk sång till Mandelas ära som heter Jabulani. Ni får säkert höra den i sommar i samband med VM. Ja det var en underbar afton.

Idag lördag var det gamla gänget på vingården Constantia Uitsig för lunch.

En av SAs mest välrenommerade vingårdar just utanför Cape. Ett ställe som har ett antal 4 o 5 stjärniga viner i Platters. Luchen var utsökt i en underbar trädgård. Ja vi fann ånyo attn detta är kanske det bästa stället i världen att vara på och vi är oändligt tacksamma för det.

Igår hade vi en heldag med Tommy och Stiff. Upp i ottan för fin golf på King David. Stiff hade kanonslag, strulade bara lite vid greenerna. Tommy spelade lysande de sista nio hålen och jag vann. Inte dumt.

  Vi kände oss mycket trygga på banan, då det före oss pågick en match mellan sydafrikanska arme'n och den engelska arme'n. Rejäla gossar, vill jag lova.

   Efter golfen hade vi bord som väntade på Panama Jack. Det är en fisk- och skaljursrestaurang som ligger inne i själva hamnområdet, ruggigt knepig att hitta. Mycket folk där och mycket gott i burarna. På bilden ser ni Tommy efter sitt fiskafänge.Lobstern kom sedermera snyggt grillad på hans tallrik. Vi andra åt grillade langoustiner och vinkokta musslor. Herrarna drack mycket öl (34 grader) och jag ett glas vitt.

   För att undvika tradfikstockningen hem, körd vi sedan upp till Signal Hill. Herrarna blev förstås begeistrade över utsikten. Ett sällskap hade ätit där precis när vi kom, så vi snyltade lite av deras drickjom.

  Behöver jag säga att vi sov 21.50? Så nu sitter jag här i ottan och skriver, man kan ju inte sova hur länge som helst. Först gick jag ut på altanen i stjärnklart mörker, och kände som vanligt en stark röklukt. Måtte värmeböljan snart vara över!     

Maken och jag har varit på semester. Vi åkte norrut, till Robertson. Det är fantastiskt, man åker i två timmar och så kommer man till ett helt annat landskap! Vi valde den lite längre, men vackrare, vägen genom äppelodlingarna.

Det är skördetid, och ni ska veta att de goda Galaäpplena ni köper hemma, härrör just häifrån trakten. Lite kossor på vägen är ju bara charmigt. Längs vägrenen växer en fantastiskt vacker eldröd blomma, som jag inte vet namnet på, men som jag genast vill plantera i vår trädgård. Det kändes lite som vallmofälten utanför Skurup...

   Vårt första sopp var en rivercruise på Breede River. Vi inhandlade en god picnic-lunch med tlllhörade vin, och så avåts denna ombord på båten som sakta tuffade franm genom landskapet. Ytterst fridfullt och härligt. På relingen hade vi sällskap av två små svalor, kom de från Sverige månne?

   Efter att ha besökt diverse vingårdar och fyllt på vårt förråd av flaskor, kom vi så fram till vårt guesthouse vid namn Fraai Uitzicht (vacker utsikt). Gården härrör från slutet av 1600-talet, och ägs och drivs numera av ett tyskt, ungt par.  Vårt charmiga chalet hette Chardonnay, vilket passade Thomas utmärkt. Efter några timmar i den lummiga trädgården, ivrigt studerande afrikaans, var det dags för ett besök i den mycket gamla vinkällaren. Gården producerar f a en mycket god Merlot. Till middagen på verandan valde vi sju-rättersmenyn, med tillhörande viner. Helt makalös mat! på bilden ser ni rätt nr 3 - en springbokcarpaccio. Vackert upplagt, eller hur Pär?

   I trädgårdens gömmor kunde vi finna en bedårande liten staty bland bambuträden. När skymningen lade sig, blev skimret över bergen betagande.

   Efter en härlig frukost (vi avstod från champagnen), var det dags för golf på Silwerstrands nya bana. Ingen riktig höjdare och dessutom vann Thomas, så det hoppar vi över. Hem valde vi att köra långa vägen fram till Paarl istället för att ta tunneln. Otroligt vackert bergspass att krångla sig igenom, innan slutligen dalen med Paarl och alla vinodlingarna öppnade sig. Seb gällde att komma igenom proppen Stellenbosch före rusningstrafik, och det hann vi precis!                     

Idag sista februari har vi haft värmerekord. Vi mätte i bilen upp till Pringle Bay 37,5 grader. Vad skulle vi fyra där uppe då? Jo, Sweorna hade en årlig Bring and Braai hos Kerstin och Nils-Åke. Vi var minst 40 personer som samlades på deras veranda, drack svalt vin och njöt av gott grillat kött med sallad. Till efterrätt Tiramisu!

   Pringle Bay ligger längs den vackra kustvägen till Hermanus och resan dit går på den svindlande vackra kustvägen, påminnande om Highway 1 i Californinen.

Värdparet har valt att bosätta sig på denna lite isolerade ort i stenig terräng nära havet. Det kan bero på att hon är ölänning! I Pringle Bay bor på sommaren (nu) ca 1000 personer och där finns 11 restauranger. Inte illa! Många konstnärer och skådespelare ha valt denna ort som utmärker sig genom sin brokiga och originella bebyggelse.

   Vi avslutade dagen med ett glas vitt från High Constantia hos Anderssons. Vid sin grind stod Olle Melin och drack ett glas vatten och tyckte att det var varmt.

Halv åtta släpade jag mig upp från altanen, det är fortfarande 27 grader och fläkten i taket hjälper föga. I morgon är det första mars och maken och jag ska på semester. Mer om detta senare.