Sa har vardagen kommit och varen.

Anna, Cristian och August akte hem igar sondags. August har pa bara dessa 10 dagar hunnit med sa mycket. Han greppar med sina sma hander de mesta han far tagi. Han ler glatt nar han ser nagot roligt som mormor eller morfar som han kanner igen. Han ar en nastan alltid liten glad pigg krabat ( utom givetvis nar han ar hungrig ) . Det blir tomt utan dem.

Vi gick efter de akt hem en runda pa Sodra. Lisa oinspirerad men min runda var i alla fall hcp sankande. Sa far man trosta sig nar ungdomarna aker hem

Vi har varit dåliga med att skriva av skälet att vi har ej fått migång vårt bredband därhemma. Varför det då undrar ni kanske ? Jo vi har bej betalat vår räkbning till bredbandsleverantören och därtill hörande telefoni. Vi har försökt föra över de flesta räkningar till autogiro men denna lev missade vi. Detb är nu betalt men ska bokföras hos Glocalnet också. Så med det.

Påsken urfin med Annas ( Anna, Christian o August ) hos oss. Underbart att få träffa dem och för första gången August. Han är en härlig och glad krabat och verlkar äldre än sin ålder. Kan man det när man är ca 3 månader månne ?

De drog vidare till farföräldrar på påskdagen och vi njöt av att börja bo in oss igen och tog även en runda på Tylösands södra. Gick hyfsat men så ska det ju efter så mycket golf i SA.

Nå nu börjar vi komma in i de svenska sommarhusmaneren igen och tar upp kontakten igen med vänner och bekanta.

Så sitter vi här och skådar ut över Spritkullen. Kommunen har skogat så fint att vi skymtar havet mellan tallarna. Vädret tog vi med oss hem, det spirar och gror i alla trädgårdar och fåglarna är rusiga av våren.

   Rusiga av lycka är vi som äntligen fått träffa lille August med föräldrar. Naturligtvis är han helt bedårande. Anna o August stannar hela veckan hos oss. Håll till godo med några bilder på oss med den lille. Var säkra på att mer följer!

Efter 157 dagar i paradiset är det nu dags att ta farväl. I morgon tar silverfågeln oss till nordliga breddgrader, till hus, hem och hund, barn o barnbarn. Lämplig avslutning idag var middag på Avontuur med den sagolika ducklingen  i apelsinsås. Innan dess vinprovning på Winery Road 96 o deras Ken Forrester viner. Bilderna visar hur vi trivs i den fina vinkällaren, särskilt Lasse trodde han var i himmelen. Vi avslutar vår blogg med lite rosor från trädgården. Tack alla ni som följt oss på vägen!

Sa ar det bara nagra dagar kvar innan hemfard. Lite vemodigt. Efter en harlig promenad pa Golden Miles pa Strand i ca 24 gradig varme kl 08 00 i 45 min ater hemma. Dar mottes vi av 5 glada hantverkare som fortsatte trappbygget. Ikvall nar vi tillbaka hade de pa 5 dagsverken ej kommit sa hemskt mycket langre men OK. ( se vbild )

Vi hade under tiden varit och besett underbara  vingarden Lourensford fran 1700 i Somerset. De har kaffeshop, chocklad samt ost dito. Vidare utsokta viner dar vi kopte deras Shiraz fran 04 som ni ska fa smaka nar ni kommer ner. Efter det en latt lunch pa deras restaurang. Lourensford blev tyvarr hart drabbat av branden nyligen dar deras vingard och fiskbestand blev hart drabbat. Men som agaren sa. Vi har under dessa 300 ar eldharjats forr och om ett ar marker inget nagot. Thats Guts my friends och inget rop pa statlig hjalp eller krisgrupper.

Val hemma kom var hantverkshjalp Zunaid som ar afrimuslim. En mycket behaglig och duglig byggare. Da han vid 31 ars alder ar skild hade han med sig sin lilla yngsta 3 aring som sov sa gott i framsatet medan far inspekterade bygget. Han var gift med en kristen kvinna ( SA ) men kkulturskillnaden var for stor sa de skiljdes. Han tar hand om barnen och skoter sitt arbete ( eget byggforetag ) pa nagot vis och ar nojd med det. Ja man traffar onekligen olika mannisko oden har men de flesta har enormt mycket av sjutusan i sig. Ma det ( gutsen ) vinna pa sikt.

När vi kom ner i höstas hade jag högtidsstunder vid skyltfönster och i klädaffärer. Det strålade och skimrade av orange, knallgult, illgrönt, ceriserosa, turkos... Framför allt orange!

Nu är hösten här och när jag stiger in i butikerna blir jag så dyster. Allt är grått och lila och svart. Inte tillstymmelse till färg. Då är det en himla tur att vi ska hem till Sverige nu och sommaren väntar och kanske, kanske är årets färg orange??

Jag tror jag har funnit världens - verkligen- tråkigaste jobb. När vi åker till golfen passerar vi en stor lagerbyggnad bak taggtrådsstängsel. Den är uppenbarligen tom och övergiven. Detta till trots finns det en man, som varje dag sitter på sin pall utanför staketet och vaktar. Han har hängt sin jacka och sin lilla lunchpåse på en spik, och så sitter han där. Ingen kommer, det kommer aldrig någon, men förmodligen får han en slant för sitt jobb.  Inget att göra, ingen att tala med. Det gör ont i hjärtat på mig.varje gång jag ser honom.

Igår kväll invigde vi tillsammans med Olle Anderssons nya pool. Dvs den är inte riktigt färdig än, men tiden rinner ju ut för oss och man får inte missa ett tillfälle till firning! På bilden ser ni hur glada vi är. Lasse o Kerstin bjöd på härlig buffe och som vanligt makalösa viner. Sedsan sov vi som stockar efter en härlig men varm dag.