Medan Lisa handlade i mallen och jag skotte Tots Taxi skotte Michael, var tradgardsmastare, var tradgard. Michael ar ursprungligen fran Botswana. Da dar ar svart med arbetstillfallen ar det manga som emigrerar till SA. Michael ar 36 ar med fyra dottrar varav tva bor hos hans mamma i Gaberone. Michael ar mycket duktig med tradgarden och har skapat en vacker en vacker sadan hos oss. Duktig med bevattning ocksa da det ar en del pyssel med den.

Han skoter aven om tradgarden da vi ar i Sverige,vilket kanns bra. Bevattning behovs ej dock i juni tom september da det kommer vatten uppifran sa att saga.

Ja idag var det mallen som gallde. Somersets Wests stora mall som Lisa gjorde osakert. Bla en smokingklanning till Slaktkalaset i maj. Ni damer ser aven baksidan pa klanningen ( ryygen mao ) pga fotografens kreativitet.

Sedan nagra bilder fran min nya verksamhet harnere namligen droskverksamhet. Bilarna ar sma men mycket miljomassiga. Ligger i tiden som ni ser. Valkomna ner och testa dem. 

Ja nu borjar var harliga vistelser ga mot sitt slut for denna gang. Mandag den 6 april pa kvallen aker vi hem. Vi hade garnat stannat lite till men ska bli mycket roligt att traffa barn, August, vanner, Tage efter var langa tid borta.

Nu ar det nagra forberedelser som husstangning med tradgards och pool skotsel instruktioner till de som kan gora det. Vidare TV o Bredbandsavstangning etc men det ska nog ordna sig med det. Vi har ju lamnat huset tva ganger tidigare.

Men vi ar verkligen fortjusta i SA och Somerset. Sa mycket vackert vi sett och upplevt. Sa manga trevliga manniskor vi traffat och haft trevligt med. Sa mycket god mat och goda viner vi druckit. Ja listan kan goras lang.

Men det finns mycket bra med Sverige och Halmstad med, nu nar varen kommer.

Sjalvklart att for forsta gangen se barnbarnet August till pask. Det blir nagot speciellt.

Vi ar nu tillbaka i Vastvarlden igen. Jag kommer ihag for manga ar sedan bnar jag reste mycket i Kina. Nar vi lamnade Guang Hzou och tillbaka till Hongkong sa var det tillbaka i Vastvarlden igen. Samma har tillbaka i harliga SA. Idag golf dar Lisa atertog med 100 % ranta var insatta vinflaska. Tack for det. Ikvall pa Somerbusch for musik o mat och vin afton. Mer av det sistnamnda da det var mest gamla Covers som spelades. Men skoj anda. Imorgon tidigarelagd sondagsmiddag da andra arrangemang pa sondag. Vanta bara vi aterkommer om detta. Tank pa att snart ar det Pask aven i Sverige Kram Thomas 

Har ni saknat oss? Vi har varit på semester! Vi flög upp till Zambia, för att därifrån beskåda Victoria Falls. Efter ca 4 timmar i luften var vi framme i Livingstone, Zambias tidigare huvudstad (numera heter den Lusaka).  Guiden från lodgen, som hämtade oss, berättade att här bodde minsann 200.000 personer. Vi tittade storögt medan vi färdades. Det var som att ta ett steg flera hundra år tillbaka i tiden. Knappt farbara vägar (varav en var huvudgatan), rivningshus och hyddor, hundar överallt, kvinnor i färgglada svepnader med barn på ryggen och vattenkrukor på huvudet.

   Efter en skakig biltur nådde vi The River Club, som vi fått oss rekommenderad av familjen Gårdö. Lodgen ligger precis vid Zambezifloden och består av en vacker huvudbyggnad med tillhörande paviljong samt 10 chalets. Vi hade tilldelats en av de två sviterna och var mycket nöjda med vår bostad som klättrade på sluttningen i tre plan med egen terass och pool. Vi åt lunch vid stora poolen och beundrade utsikten över floden. Man berättade för oss att floden stigit 4 meter över normalnivå och fortsatte att stiga. Det var ett stort bekymmer för de övriga hotellen, då de byggts för lågt vid floden och nu var översvämmade. Vi tog sedan en båttur ut på floden och tittade på flodhästarna och en massa vackra fåglar. Solen gick ner och vi fick snittar och vin i båten. Uthärdligt. God middag för oss själva i paviljongen. Sedan sov vi gott i vår himmelssäng under moskitnätet.

   Nästa dag först naturstig och glada skratt åt aporna som svingade i träden, och sedan färd till Victoria Falls. Guiden berättade att det nu var enormt mycket vatten där och att vi skulle bli ordentligt blöta. Att vi blev!!

Fallet är otroligt, 1,7 km brett och med 108 meters fallhöjd. På mils håll ser man vattenkaskaderna som stora moln på himmelen. Vi tilldelades regnrockar, men det var som att stå i en tre duschar på en gång, man blev våt från alla håll. En fantastisk upplevelse, som endast slås av Grand Canyon.  Fallen upptäcktes av David Livingstone 1855.

   På vägen tillbaka mötte vi en polisbil i hög hastighet som körde rakt mot oss, uppenbarligen i syfte att tvinga oss av vägen. Vad rädd jag blev! Här skulle minsann beredas plats för en konvoj bestående av viceministern och hans stab. This is Africa! Längs vägen stod fångar och slog gräs med långa rep, övervakade av beväpnade vakter. Överallt människor gående, långa och smala till skillnad från sydafrikanerna. Ingen fast food här inte, fnös guiden. Vi har långkok och äter mycket grönsaker. I Sydafrika tar de efter USA, med läsk och chips, förklarade han vidare. På valplakaten (som satt uppe ännu ett år efter valet) uppmanadeses folket att arbeta mot korruption och fusk...

   Efter lunch var det dags för en gameride, dvs ut i bushen  i öppen jeepoch titta på djur.Vi hade väl inte så där jättetur med det, men massor av antilopdjur, zebror, vårtsvin, babianer och bufflar och krokodiler plus alla fåglar förstås. 'Och mera hippos, de ligger där och vältrar sig och brölar så det står härliga till. Kan se lustiga ut, men är mycket farliga, då de välter båtar och folk blir till krokodilföda.

   Efter ett par parti croquetdags för god middag vid poolen. Så många stjärnor som i Afrika ser man sällan! På andra sidan floden såg vi ljusen från Zimbabwe, ett land vi avstod från att besöka.

   Nästa morgon dags för massage för mig - underbart! Så besökte vi en närliggande by, för att få lite insikt i hur folk lever på landsbygden. Det var hyddor av lera med grästak, jordgolv, köken bestod av en gryta på en öppen eldstad.  Hundar, höns getter och överallt små barn. På en bild ser ni en stolt man i sitt fina sovrum ( ca 4 kvm och där sov de fem personer i sängen) En bild visar den katolska kyrkan i byn, en annan visar mig i den lokala skolan. Det var rast när vi kom, och vi blev fullkomligt överfallna av barn i alla åldrar som ville veta vad vi hette och känna på vårt skinn. Thomas hår vållade stor förtjusning, och de slogs om att hålla vår hand. En stackars lärare har hand om 40-50 elever i ett rum med oerhört dålig uttrustning.

   Men vilket vänligt folk! Så genuint intresserade av vårt ursprung, så naturliga och förnöjsamma! Alla frågar hur man mår, hur ens dag var, till och med passkontrollanten! Vi är allt lite bedårade av landet Zambia, men känner att det har en lång väg att vanndra. Kopparpriserna har gått ner, så att 11.000 blivit utan arbete och infratsrukturen är urusel. Presidenten är korrupt och andelen HIV-smittade hög.

   Nu är vi hemma på Leopardlänken igen och avnjuter de sista dagarna före hemfärden 6 april. Rosorna blommar som aldrig förr, nu tilsammans med lavndel och hibiskus, men morgnar och kvällar är mörka och svala och poolen lite kyligare. Hösten är på väg.

   N

Idag sondag och underbart vader. 25 grader och nastan bara en latt svalkande bris. Forst lite fysiskt. En vanlig golden mile promenad pa standen. Som vanligt beachfiskare dar. De star pa stranden o kastar ut. sedan fortojs spona i snaden medan fiskarna blickar ut pa havet. efter en lagom stund tar dehem och da ofta fisk.

Efter det tid for det andliga. Vi begav oss till kyrkan Godspel och God. 09 30 med kyrkbackshalsning pa alla. Sedan in i kyrkan ( se bild ) dar man valkomnades som Thomas fran Sverige. Sedan borjar man med ca 45 gospel. Keyboard, gitarr samt slagverk och tva duktiga sangerskor. Och som det svanger. Helt makalost och alla sjunger med och tva sma damer dansar med svingande en gul resp vit flagga. Vilken stamning. Darefter en prast som talar val. Ungefar som Obama om ni forstar. Mycket ord mao. Men man ingjuter hopp och framtid pa samma effektiva satt som Obama. Jag njuter av det hela och ar nastan lite religos darefter.

Hamtar sedan Lars o Kerstin o beger oss forst for vinprovning pa vackra vingarden Uva Mira. Ny och mycket snyggt designad och med en utsokt chardonnay. Ni ser hur vi njuter. Darefter till vingarden Hidden Valley Vines. Vi var tvungna att boka bord 5 veckor i forvag sa ni forstar populariteten. Ags av en affarsman vid namn Dave Hidden tillsammans med kockarna. Den ligger pa ca 800 meter hojd och med en utsokt utsikt. Maten bestar av mer fransk / europeisk mat som komponeras med vin. Vi at tre ratter och hamnade annu mer upp i himlen an vid kyrkobesoket.

Rekommenderas varmt da kombinationen, design, mat, vin och vy ar oslagbart.

Hemma var det sedan vila vid poolen innan kvallens bridge. Den sistnamnda satt vi utomhus och spelade och Lars och Kerstin vann. Ja sa ar en sondag i SA medan ni har snodroppar hemma.

Imorgon golf och forberedelse for var resa till Zambia och overnattning vid Victoria fallen. Men mer darom framver. Ha en bra vecka och vi aterkommer om besoket till landet som ar granne med Olof Palmes van Mugabe. Hm markliga vanner. Man slutar aldrig att forvanas.

Det var en makalös konsert! Kallt som bara den - men vilka artister, vilken musik! Bäst var 20 Tenorer (eller 19 o en halv som jag kallade dem). 20 fantastiska  unga män - en dvärg - som fick Pavarotti o gänget att blekna. En engelsk f d popstjärna som framförde zulurytmer så att hela jorden gungade, en fantastiskt skicklig gitarrist, två sopraner vackra som dagen och en otrolig svart jazzsångerska  som bl a sjöng Miriam Makeba. Vi var väl ett par tusen som njöt denna stjärnklara kväll.'

   Idag har vi spelat en rolig par3-hålsbana i ett bostadsområde där många svenskar bor. Kul men tricky. Blev näst sist. Sedan har vi besökt en präst från Namibia som driver en farm där uppe.Vi och Ola norrman m hustru planerar en tripp upp till öknen nästa år. Det var en fascinerande man som man kunde lyssna till i timmar.

    Kvällen avslutades med god middag på Chez Max. T och jag kom i diskussion om något viktigt (?) och avslutade diskussionen med att slå vad om 50  rand. Jag var som vanligt säker på min sak. Mot slutet av måltiden fann jag mig föranlåten att fråga T vad vi slagit vad om. Han hade ingen aning. Fortfarande två timmar senare är det hela ett mysterium...

   Den unga damen som driver restaurangen var höggravid vid vårt senaste besök. Vi undrade vad som hänt med hennes mage, och det visade sig att det blev en liten Lauren den 14 februari. Vill ni se henne? Om vi ville! Stolt lyfte hon på ett litet förhänge under bardisken - och där sov baby Lauren så sött i en insats! Det ska börjas i tid!