Så var det dags för Misegolf o idag spelade Anderssons bra, men vi spelade sämre. Men nu är i alla fall hälften av notan på Rust en Vrede betalad o klar. Vi ska dit nästa onsdag men innan dess 2 Misegolfar så mer pengar i kassan innan dess.

Innan vi åkte till Kvarteskrog Portugisen för Seaplatter satt vi på altanen. Nu höst men i alla fall ca 20 grader varmt kl 19 00 på kvällen. Rosorna och bouganvillan har nu blommat i sex månader så det är ett makalöst land som vi mår så bra i. Jag tror ni förstår.

Inga bilder - bara funderingar. I går tog vi oss en stroll i mallet, hungriga efter civilisation. Bl a besökte vi en affär som heter CUM. Där är alltid mycket folk, bl a har de ett trevligt litet fik och sköna stolar därtill. Men vad säljs? Jo, biblar, biblar och åter biblar. Rosaglittriga till tonårstöserna, med kattungeomslag till de små, guld till mor och svart skinn till far ... Vidare säljs små väskor att förvara biblarna i, studiemateriel som hjälp att  förstå bibeln, muggar, kort, tröjor, dekaler, mössor, spel, pussel etc etc, allt med bibelcitat på. Dessutom en avdelning med fiction, dvs romaner och noveller med religiöst innehåll. Vidare tips för hemmafrun hur man blir en god och kristen hustru, för mannen hur han gör karriär med hjälp av Gud, hur man uppfostrar sina barn i god kristen anda, hur man blir en lyckligare människa på 30 dagar genom att läsa bibeln etc etc. Man kan till och med bli smalare om man läser på rätt sätt. Tro det.

   Thomas och jag är helt fascinerade av den religiösa andan här i landet. Religionen är verkligen ett fundament för befolkningen, såväl svarta som vita.

Igår hade de 25 % på alla biblar och folk köade för att köpa, många köpte flera biblar. Så kommer då våra funderingar att det kanske är bättre (här gäller det främst de svarta) att ta tag i sitt liv och försöka förändra det, istället för att hoppas på livet efter detta. Gamle Marx hade nog inte så fel i detta avseende.

Men kyrkorna är fulla till bristningsgränsen varje söndag, så till den grad att  vissa har dubbla föreställningar...

  Här följer ytterligare bilder från vår resa, med kommentarer.

Så kom vi till galet landet Zimbabwe. Palmes gode vän Mugabe som nu fortfarande kör landet i sank. Mugabe har 4 doktorstitlar varav en i våld som han själv stolt säger. Fina människor men ett förfärligt ledarskap. Här flygplatsen som möter en.   Via en lång kö över bron Zambezi kom vi till Zambia och bodde vid floden på lodgen Waterfront. En bild av ett elskåp, this is Africa som man säger här.  Vi åkte med våra härliga norska vänner Tove och Olav.  Fantastiska Victoria Falls. 108 m högt o 1,7 km brett. Underbart o man glömmer det aldrig även om vi såg det ånyo.   Vi bodde rough  i tält och här våra vänner Pippi Långstrump apor ( Vervet Monkeys ) som finns i stor mäng o gärna tar ens mat. Här på vårt tälttak för att bevaka Lisas morgontoalett, men tyvärr inget ätbart för dem   Vår lastbil vi åkte med i en vecka.   Färjan över en flod till Botswana. Då mycket vatten i floden var det svårt att få med lastbilarna så de hade just nu ca 3 dagars väntetid. Vi kom dock med direkt. Här ser ni hur de fotvandrande tar sig ombord   Vi åkte med en liten båt o hälsade på de många hipposarna. En fin hane det här men de är rätt elaka typer o de är de som dödar flest människor av djuren   De väger ca 2,5 ton så de är rejäla  En fin impala i Chobe National Park  En iakttagande elefanthane vikt ca 6 ton. Man får respekt för dem men de är rätt oförargliga om man håller sig i skinnet bara.   Här iväg i Okawangadeltat. Världens kanske sista orörda naturområde. Vi blev forslade i sk macoon vilket är urholkade trästockar som stakas fram i detta fantastiska deltaområde.   I ett oändlgt delta bland vass och näckrosar glider man tyst fram och kan se hippos, krokkis samt elefanter på nära avstånd.   

   Ja så begav vi oss iväg till Botswana. En lite lustig väg dit via Johannesburg till Victoria Falls i Zimbabwe. Gamla SydRhodesia som då var Afrikas kornbod men som nu Palmes bäste vän, despoten, den 86 åriga Mugabe förstört helt. De har ca 80 % arbetslöshet o oändlig inflation. Man kan köpa 1 miljardsedlar där för 1 kr. Hm.

Sedan vidare till Zambia o såg Victoria Falls ånyo. Därefter underbara Botswana. Ett land stort som Frankrika men bara 1,6 milj invånare. Ett fredligt o fint land. 1966 blev de självständiga från England o de valde då den välutbildade juristen Mr Khama till president. Ett synnerligen bra val o året därefter fann man stora diamantfyndigheter. Landet utvecklar sig väl med ca 9 % BNP utveckling per år o hör nu till det mest välutvecklade landet i Afrika,'. Efter 2 andra presidenter är nu Khamas son president. Tekniken gör att ni ser bilderna lite backwards sas.   Här Maraboustorkar i Chobe som är en mycket stor nationalpark. Ca 40 % av landet yta är nationalpark vilket är för oss märkligt men å andra sidan är ca 60 % av landet klassat som öken, den berömda Kalahariöknen. Det är kanske märkligare.  I nationalparken Okawanga blev vi utforslade av locals. Då det vid denna tiden på året är mycker regn så blev det mycket sådant. Här sjunger vi på kvällen och de sjöng stämmosång så man nästan grät     Vi bodde i tält förstås.   Vi fotvandrade i timtal o såg elefanter, antiloper, gnuer osv. Här två roliga damer som var med. Till vänste australienska Patricia som alltid var iklädd klänningar. En något ovanligt klädsel i bushen. Å andra sidan var hon gift med en indisk skatteintendent som verkat i Australien o numera  alltid gick iklädd en Henke Larsson tröja. Vidare vår irländska vän Miss Molly som var något smal o ljus i skinnet som ni ser. Härliga människor o stora personligheter.   Vi flög äver det oändliga Okawangadeltat där det finn ca 80 000 vilda elefanter. Hordar av hippos samt antiloper, giraffer etc   På kvällen hyfsad middag i lägret där vår servitris underhöll oss med lokala sånger  En Redf Hartebeest   En liten pärlhöna utanför vår lodge Våra guider Ken med fru samt Jeff alla SA o riktiga boer om ni förstår  

Igår onsdag for vi en liten grupp upp till Darling, ca 2 timmar härifrån. Vi besökte SAN-folket, som är Sydafrikas urbefolkning. Av detta folk återstår nu ca 100.000, boende i Sydafrika, Namibia och Botswana. Det är (var) ett jägarfolk med stolta traditioner. Vi fick åka traktor ut på deras marker, träna oss i spårtydning, beundra de vackra eland-hjortarna, lära oss hur man gör upp eld, tillverkar giftpilar, hur man klär sig om man är gift resp ogift, hur man lägger ut fågelfällor mm. Vi fick också tips om hur man kan få sig en hustru. Man lurpassar helt sonika bakom en buske, och när rätt tösabit kommer så skjuter man henne i rumpan med en liten pil (ej giftig). Detta är en ny variant av Amors pilar, tycker vi. Man kan också oavbrutet spela på ett litet gnälligt instrument och sjunga hennes namn, tills hom tröttnar och helt sonika blir din. Thomas spelade och sjöng för mig, och det gick förstås hem! Därefter försökte de lära oss de fem olika klick-ljuden, varav vi möjligen behärskade två, ljudet av smällkyss och smackandet på en häst. Det finns 34 olika språk hos SAN-folket, och de förstår inte varandra.

Och vi som tycker att 11 officiella språk är mycket!

               Nu till allvarlligare saker. Maken och jag stoltserar numera med vars ett      stiligt diplom. Vår kurs i afrikaans är avslutad, och minsann kom det inte en journalist från Die Burger och intervjade och filmade oss. Naturligtvis fick vi tunghäfta när det var vår tur att tala, och fröken svimmade nästan av nervositet. Filmen ska läggas ut på Facebook, och i tidningen kommer väl en notis. Vi avslutade med vin och ost och trevlig samvaro. Som ni ser är det inte underligt att T valde denna fröken...

Idag tis var vi med Göran o Eva o lasse o Kerstin på fina Milnerton GK, ca 15 km nv om Cape. Det tog tid dit vill jag lova. Jag var förvarnad av några SA boende att det är mkt köer enär alla vägar byygs inför VM. Han hade rätt. Vi höll påatt ge upp men sedan lossnade trafiken så efter 1, 45 min istället för 45 min var vi där. En underbar links bana som man såg silhuetten av Cape med nya stadion o Taffelberget. Utmärkt men i lite vind som idag enkel. Mycket trevligt o Lasse vann Köpenhamnaren. Se dock på deras klädcode. Man SKA ha tubsockoe o ej hidden socks, hm, vad säger du om det Anna ? 

Därefter fantastisk middag på den italienska restaurangen Carne i Cape. Ligger vid Högsta Domstolen vars närområde numera är inne. Utomordentligt gott kött som ger mersmak. Ja så är arbetsdagarna i SA. Bilderna visar oacceptabel klädsel. Kanske något för Stora Torg i Halmstad eller ????  

Idag var det helgdag, dvs en helt vanlig dag för oss. Vi klämde in oss i vår bil och for till Arabella för en runda misegolf. Fin, fin bana och mycket dyr.De hade tom färgat sanden att fylla i hålen med grön! Greenerna var hala som såpa. Passade inte alls min aggressiva puttingstil. Lyckades tom 5-putta! Mycket vackert är där dock, med storslagen vy över bergen. Lasse vann tämligen överlägset, så var det med det. 120 r till misekassan smakade mumma.

   Efteråt for vi längs kusten till Kleinmond. Nere vid den pittoreska hamnen fann vi något så ovanligt som en europeisk restaurang! Det blev färsk fisk och vitt vin och lite besök i de lokala butikerna. Vi hittade också en bedårande dogge, eller vad tycker ni?           

Idag är det Human Rights Day, dvs 50 år sedan massakern var i Sharpewille. Dagen då polis sattes in mot demonstrater som demonstrerade för passtvångets borttagande. Dagen slutade med att 69 demonstranter sköts ihjäl. Detta är en minnenas dag men kanske än mer mer att man blickar framåt och försöker skapa något bättre. Och visst har oändligt mycket skett iom demokratins införande.

Vi hade vår vanliga söndagsmiddag med först vinprovning på fina Warwick. Kpommer ni ihåg det stället ? Lisa och jag testade att samtidigt dricka vin ur ministatyn Kunigunda och lyckades väl.

Efter detta underbar middag på Laborie i Paarl. Jag ska inte trötta er med vad vi åt utan bara lakoniskt säga, utmärkt.

Ikväll kommer grannarna Sheilas in för lite prat innan vår Botswanaresa. De har bott deär i ett antal år så de vet.